2012-09-15


Skånepolisens insatsstyrka har berövats sina redskap

Skånepolisens insatsstyrka piketen har berövats sina redskap.

Skånepolisens insatsstyrka får sedan i februari inte forcera dörrar explosivt trots att man under många år övat detta. Piketen Skåne har dessutom vid två skarpa insatser apterat vattenbaserade laddningar på lägenhetsdörrar med bra resultat. Beslutet kom helt oväntat då ingen kunskapskontroll eller förfrågan gjorts till piketen i Malmö, som enligt uppgift är erkända av andra insatsstyrkor i Europa som kunniga på just explosiv dörrforcering. 2006 tog man bort Malmöpiketens möjlighet att använda prickskyttevapen. Många bland de ca 50 piketpoliserna tycker att detta är en fara för allmänheten då insatser ofta förhindras eller fördröjs när man måste vänta på Nationella insatsstyrkan. Nationella insatsstyrkan får använda både explosiv dörrforcering och prickskyttevapen för att säkerställa en insats men denna Stockholmsbaserade styrka kan det i vissa lägen ta upp mot emot sex timmar för att komma ner till Malmöregionen. Detta är något allmänheten inte känner till, menar en av poliserna.

En av piketpoliserna påtalar att detta kommer att stor fara för tredje man. Flertalet insatser har gått bra men man befarar nu att turen är slut och befarar att en insats kan sluta i tragedi då man saknar möjlighet att använda den nödvändiga utrustningen.

Vid insatsen mot en farlig man som tagit ett barn som gisslan på Agnesfridsvägen den 30 september larmades den regionala insatsstyrkan, piketen, strax efter klockan 7 på morgonen. Nationella insatsstyrkan larmades av Länsvakthavande befäl på Skånepolisen vid 08-tiden. Polisen lyckades vid 10.10-tiden få mannen att ge upp och komma ut frivilligt. Vid denna tidpunkt hade större delen av Nationella insatsstyrkan precis gått på ett reguljärt flygplan i Stockholm för en timmes färd mot Sturup. På Sturup väntade sedan en biltransport till Malmö på ca 30-talet minuter. En mindre del av Nationella insatsstyrkan var på väg i två polishelikoptrar, men fick vända då situationen i Malmö hade löst sig. Den regionala insatspolisen menar att det denna dag var de absolut bästa förutsättningarna för Nationella insatsstyrkan då reguljärt flyg gick lägligt och polishelikoptrarna var tillgängliga och kunde flyga på grund av bra väder. Om det hade varit en annan tid på dygnet, snöstorm eller dimma hade Nationella insatsstyrkan varit tvungna att ge sig ut på en bilfärd genom halva Sverige, vilket förmodligen tagit upp emot sex timmar, minst, tillägger han.

En annan polis berättare om en insats mot en psyksjuk man med kniv som tagit ett barn som gisslan på Storgatan. Vid insatsen hade man ett skjutavstånd på ca 100 meter. Detta avstånd var för stort och skytten kunde inte skjuta om det hade behövts på grund av vapnets, i kombination med ammunitionens dåliga precision. Denna insats löstes på annat sätt och mannen kunde gripas och barnet togs ut oskatt. Nationella insatsstyrkan larmades till denna insats men hann bara till Jönköping när insatsen var över.

Prickskyttevapnet PSG 90 togs bort från de regionala insatsstyrkorna 2006 med motiveringen att vapnet var avsett för att döda med så kallade huvudskott. Etiska rådet tyckte då inte det var förenligt med lokalt polisarbete att skjuta ihjäl folk. Man kan ju fråga sig om alla vapen inte är avsedda för att döda? Nu använder en del av de regionala insatsstyrkorna i stället en automatkarbin G 36c med betydligt sämre precision och en lättare 5,56 mm ammunition. Detta vapen kan bara användas säkert på ett avstånd av 50 meter och att skjuta genom fönster i en gisslansituation är inte att tänka på, enligt den regionala insatsstyrkan.

Det militära prickskyttevapnet PSG 90 går att skjuta säkert på betydligt längre avstånd – uppemot 500 meter – och vapnet har en tyngre ammunition (7,62 mm) som säkrare går genom t.ex. glasrutor med bibehållen precision. Vid en eventuell insats kan ett sådant prickskyttegevär skadeskjuta en eventuell gärningsman utan att döda. Men med de vapen som finns att tillgå nu kan man sannolikt inte rikta ett skott mot t.ex. armar och ben och vara säkra på att träffa t.ex. en knivdesperado.

Skånepolisens insatsstyrka har fram till 30 augusti i år varit insatta i 240 händelser. Detta motsvarar cirka en händelse om dagen i snitt. Många av poliserna i denna insatsstyrka bävar nu för att behöva bli kallade till en händelse då man behöver se att någon avlider bara för att man inte har rätt verktyg.

Händelserna i på Utöya i Norge har visat att snabba insatsstyrkor behövs för att rädda liv. Vid Utöya fortsatte Brevik att mörda folk då han insåg att ingen insatspolis kom. Hade insatsen kommit igång snabbare hade han enligt egen utsago slutat att döda barn då polisen inte var hans mål.

Malmö har under 2012 haft ett 20-tal skjutningar och vid de flesta av dessa har den regionala insatsstyrkan engagerats. Vid en handfull tillfällen har man larmat Nationella insatsstyrkan.

Man kan ju fråga sig vem som tar ansvar om en insats slutar med tragedi bara för den regionala insatsstyrkan inte får och kan agera, det här går ju ut över medborgarna? avslutar den bestörta piketinsatspolisen.

Kommentarer:

Ola Fredriksson, insatsledare för Piketenheten Skåne: – En snabb insats kan vara avgörande för tredje man. Ibland kan 10 minuter vara lång tid och vid andra tillfällen en timme – det beror helt på vilken typ av insats det handlar om, säger han. Piketpersonalen är särskilt rekryterade och välutbildade poliser som tränar ofta. Därför har vi en stark kompetensplattform att stå på. Tidigare har vi haft explosiv forcering i åtta års tid och även prickskyttevapen under en provtid. Vid t.ex. händelserna på Utöya har det visat sig vara av stor betydelse med en snabb insats för att minska skadeverkningarna för tredje man. Piketens strävan är att nå fram till insatser inom Malmö på några få minuter och de stora städerna i Skåne inom en timme under större delen av tiden. Jag tycker att det blir konstigt att inte kunna utnyttja de redskap som finns för att rädda tredje man. Att verktygen finns 60 mil bort känns märkligt när man står vid en insats och behöver utrustningen, i väntan på att nationella insatsstyrkan ska hinna fram. Mycket få situationer under de senaste åren har pågått längre än fyra timmar och detta talar för att resurserna bör finnas lokalt. Jag ser inte något motsatsförhållande utan jag menar att vi måste kunna agera i symbios med nationella insatsstyrkan.

Ulf Sempert, polismästare i Malmö. -Jag ser problematik i att det tar lång tid för nationella insatsstyrkan att komma ner till Malmö. Under de senaste åren har jag uppmärksammat två insatser där prickskyttar var behövliga för att säkerställa insatserna. Vid dessa tillfällen har insatsstyrkan rekvirerats, men insatserna har avslutats innan den nått fram. Dessa två insatser visar tydligt på problematiken och i båda fallen togs barn som gisslan av desperata personer. Det gäller insatsen på Storgatan där en knivman tog ett litet barn som gisslan med kniv och insatsen nyligen på Agnesfridsvägen där även där ett barn togs som gisslan. Vid båda dessa insatser löstes situationen innan Nationella insatsstyrkan hann fram. Vem som helst ska inte hantera prickskyttevapen och explosiv dörrforcering, men vår piketpersonal har lång erfarenhet. Det blir konstigt att ställa Rikspolisstyrelsens (RPS) beslut om återtagande av utrustningen mot nödvärnsrätten som ger polis rätt att skjuta och ta sig in genom t.ex. lägenhetsdörrar. Ibland kan det omedelbara och blixtsnabba inträngandet rädda liv på både gärningsmän och tredje man. Utifrån dessa två händelser hoppas vi nu att RPS ändar sitt ställningstagande vad beträffar explosiv dörrforcering och prickskyttevapen. Utifrån dessa händelser hoppas vi nu att RPS beaktar våra synpunkter vad beträffar dörrforcering och prickskyttevapen vid den nationella genomlysning som nu görs av piketverksamheten

Lars Varg, pressekreterare på RKP, avböjer att kommentera allt som rör den nationella insatsstyrkan, men hänvisar till RKP:s hemsida där Nationella insatsstyrkan presenteras kort.

Patrick Persson