Efter 42 år som Malmöpolis i yttre tjänst går nu Anders Engström i pension. Självklart ska det bli skönt, säger han, men det är också mycket han kommer att sakna: kamratskapet med kollegorna som har varit som en extrafamilj och kontakten med alla människor.
När vi träffas är Anders i polisuniform och har namnskylten väl synlig. Han har klarat sig bra från hot under alla år och har valt att inte ha skyddad adress. Kanske har hans avväpnande stil varit en bra hjälp i arbetet.
Under sin långa tid i yttre tjänst har han självklart sett en del. Mycket har också förändrats.
– Våldet har blivit råare nu, menar han. Förr i tiden förr slogs folk med nävarna och när en föll i marken slutade man. Men så är det inte idag. Tillhyggen vid misshandel har blivit vanligare. Senare åren har det skett rena avrättningar inom gängvärlden i Malmö.
Arbetet har också förändrats i och med att det är mer som ifrågasätts idag, både vad gäller polisens auktoritet och tillvägagångssätt. Många tar gärna fram mobilkameran när polisen är ute på ärenden för att dokumentera, men många poliser har ju numera kroppskameror. I förlängningen gör fotodokumentationen att det blir lättare att gå tillbaka och se vad som egentligen har hänt. Kroppskamerorna gör det också tryggare att ingripa.
En annan händelse som han minns speciellt inträffade 1991 när två yngre män sköts av polis på Köpenhamnsvägen sedan de attackerat två civila poliser. En av männen dog och den andra skadades ordentligt i benet av polisens kulor.
– Jag var yttre befäl då och det var ett ärende jag aldrig glömmer. Jag fyllde dessutom år den dagen, men det blev en annorlunda födelsedag.
Men han tvekar inte om vad som är det absolut svåraste polisuppdraget: att behöva meddela dödsbud, särskilt till föräldrar vars barn har dött.
– Även om man är professionell kan man inte helt stänga av känslorna, inte ens efter lång tid som polis, och de ärendena tar man med sig hem, säger Anders.
Själv sökte han som polis vid 22 års ålder. En kompis pappa var polis och troligen var det som inspirerade honom att söka.
Han tycker att bra polisegenskaper är att vara lugn och trygg. Det är bra om man har stabilt på hemmafronten.
– Förr var alla stålmän men i dag har det blivit bättre med det. .En annan bra egenskap är självkännedom och hjälpsamhet mot kollegor.
– Jag upplever också att dagens poliser är bättre utbildade när de kommer från Polishögskolan, säger han. Väktare och ordningsvakter har tagit över en del polisära uppgifter nu för tiden.
Sett i stort menar han att polisen kan bli bättre på att ta hand om personer som hjälper polisen med att t.ex. vittna. Sedan bör polisen alltid ha resurser för att komma ut till tex misshandel och inbrott när allmänheten ringer.
Finns det då tillräckligt med poliser?
– I den dagliga yttre verksamheten funkar det OK, men händer något större blir det snabbt polisbrist även om vi kan få hjälp från andra områden snabbare i dag.
Han gör nu sitt sista pass på måndag och sedan är det dags att lämna in uniform och tjänstevapen.
Har du behövt använda tjänstevapnet någon gång? undrar jag förstås.
– Jag har skjutit skadade djur. Ibland har jag haft vapnet framme för att vara beredd för en farlig situation.
Nu väntar pensionärsliv med fritidsintressen som veteranbilar, whiskysamlande och påtande i trädgården – och dessutom en långresa till Sydafrika.
Text Patrick Persson
